Ladbrokes har bland annat sponsrat en svensk journalists resa till ö-riket där han på knagglig engelska hälsar på hos genuina fans till storlag som bland annat, just Millwall. Parallellt med detta körs en intensiv reklamkampanj där Ladbrokes skickar en kärlekshälsning från England. I filmen spelar en före detta AIK-spelare fotboll med ett gäng atleter från södra London. Alla är fanatiska supportrar till klubben från "The Dinn". Filmen avslutas med att det lilla gänget hoppar ring och sjunger No-one Likes Us. Allt utspelar sig en grådassig dag i ett typiskt suburban London-område. Till detta kommer att AIK efter år av drömmar om Millwall nu verkar mena allvar med ett ökat samarbete klubbarna emellan. Det är med andra ord mycket Millwall (och AIK och Ladbrokes) just nu. Allt detta gör väl att fler finniga tonåringar än vanligt sitter hemma på pojkrummet och intensivt övar på att uttala Meeewaaau "rätt".
Givetvis handlar Millwalls framtid inte bara om hur klubben beskrivs i lilla Sverige men utvecklingen i kalla norden är nog ett tecken på att något håller på att hända med den "enda" nu kvarvarande riktigt engelska fotbollsklubben. Millwall har stått i ett vägskäl under ganska lång tid. Ena riktningen leder till "The Museum of Lost Football Culture" medan andra hållet först leder till berömmelse och sedan till Sheik-paradise. Millwall är med andra ord troligtvis på god väg att göra samma resa som Manchester City redan gjort. Oasis drog lasset den gången. En miljardär, eller tre fick upp ögonen för den "genuina" klubb och nu ser vi Swedish/Japanese/Chinese "Citizens" precis överallt. Alla är nu givetvis väl medvetna om att det är minsann City som är stadslaget i Manchester medan United är till för bonnlurkar och japaner. Millwall kommer antagligen att gå samma väg. Intresset finns redan där och snart utnyttjas klubbens rykte av någon med pengar och god kunskap om marknadsföring. Vi säger därför, lite i förväg, tack och god natt till Englands sista engelska fotbollsklubb.
