City of Hullture

Ni som har följt oss här på OEF känner säkert till vår förkärlek till staden Hull. Staden har varit utsatt för oförskämt mycket dålig publicitet; den har blivit kallad ett skithål, Englands armhåla och har utsetts till den värsta orten att bo på i hela det förenade kungariket. Särskilt folk som aldrig varit där har varit snabba med att kritisera den. Vi har ända sedan vårt första besök dit i mitten på 1990-talet haft en annan syn på staden. Vi föll för dess charm och outsider-image; vi gick till och med så långt att vi adopterade stadens fotbollslag, Hull City (eller Hull Tigers eller vad vi nu ska kalla dem) till ett konstigt "andra lag". Detta var innan Hull City blev lika bra (och bättre) än vårt kära Palace.

Kanske inte så mycket tack vare oss, men nu verkar det som om fler har insett att Hull är speciellt. Igår meddelades att Hull blir UK City of Culture 2017. Vi gratulerar staden och dess invånare till utmärkelsen och avslutar med att citera poeten Philip Larkin, bosatt i Hull under dryga 30 år:

"Hull has its own sudden elegancies. People are slow to leave, quick to return. And there are others who come, as they think, for a year or two, and stay a lifetime, sensing that they have found a city that is in the world yet sufficiently on the edge of it to have a different resonance".

Hullsningar

OEF