Maybe It's Because I'm a Billionaire

Att den engelska fotbollen har genomgått stora förändringar kommer väl varken som en nyhet eller överraskning för alla er som följt dess utveckling under de senaste årtiondena. Fotbollen var under 1970- och 80-talen ett problembarn, karaktäriserad av pengabrist, slitna arenor och huliganism. Krafttagen som togs för att stävja läktarvåldet och rusta landets fotbollsarenor resulterade som vi alla vet i en framtidstro på den engelska fotbollen som snart gjorde ligan (det vill säga högsta divisionen av den) attraktiv igen. Intresset för den engelska fotbollen fanns ju redan, både på hemmaplan och utomlands, och med alltmer lukrativa tv-avtal kom engelsk fotboll (i form av första divisionen) ganska snabbt på ekonomiska fötter igen. Klubbarna i högsta ligan såg sin chans och bildade 1992 the Premier League, de blev aktieägare och fotbollen blev big business på allvar. Den vanliga, enkla, lilla supportern glömdes, om inte bort, så i alla fall kvar någonstans mellan "Never gonna give you up" och  "How deep is your love".

Utvecklingen har fortsatt på inslaget spår och idag kan man väl likna ligan vid en cirkus eller sandlåda för snuskigt rika människor som får ståfräs av att äga en Premier League-klubb. Vi som följt  den engelska fotbollen i allmänhet och vårt lag i synnerhet trampar lojalt med, delvis av vana, delvis av uppskattning för att engelsk fotboll fortfarande känns lite speciell. Själv går jag på matcherna, köper min halsduk och läser mitt program men det börjar göra riktigt ordentligt ont i fickan nu. Jag, med flera, håller på att bli utkonkurrerad av andra som "bättre passar in" på Englands moderna arenor. Det sorgliga är att samma historia håller på att upprepa sig inom ett annat område i England - eller rättare sagt i landets motsvarighet till Premier League - det vill säga London. Vi pratar naturligtvis om bostadsmarknaden.

London är Premier League på flera olika sätt - staden kryllar av utlänningar, London är inte särskilt representativt för resten av landet och vill du vara del av den får du, precis som med Premier League, vara beredd på att det kommer kosta dig skjortan. Mest uppseendeväckande är kanske just stadens bostadsmarknad. Den är allt annat än enkel och utbudet är långt ifrån i balans med efterfrågan, delvis beroende på alltför låg nybyggnation. Av de nya bostäder som ändå byggs i Greater London-området köps 15 procent upp av utländska investerare - ser man endast på de centrala delarna av staden är siffran 70 procent! På liknande sätt rapporteras att det längs delar av The Bishop's Avenue uppe i norra London (Hampstead) står stora "herrgårdar" tomma på grund av att de ägs av folk som inte bor där utan endast ser dem som en investering. Det sammanlagda värdet på dessa fastigheter uppskattas till cirka 350 miljoner pund. Flera av dem har stått tomma i över 25 år, vissa är i fallfärdigt skick men ändå värda 60 gånger mer än de köptes för. Det är likadant med nya bostadsprojekt som färdigställs i London. För fler av dem, till exempel One Blackfriars, öppnas säljkontor på helt "naturliga" platser som Dubai i förhoppning att kränga de nya lyxiga lägenheter till hutlösa priser. I andra färdigställda projekt, som till exempel One Hyde Park i Knightsbridge säljs lägenheter till priser upp mot 70 miljoner pund styck. I detta bostadsprojekt anger kommunen att drygt hälften redan står tomma eller används som "andra hem" för ägare från andra länder. Samtidigt placeras fler och fler vanliga människor i tillfälliga boende på bland annat Bed & Breakfasts för att de inte klarar av att överleva på en allt hårdare bostadsmarknad. Vi ser också nya siffror som visar att i de 19 valdisktrikt i England där det är vanligare att hyra än äga sin bostad återfinns 14 av dessa i London - med tyngdpunkt på centrala London.  Vad är då den konservativa (och liberala) regeringens svar på bostadskrisen? Jo, man inför en skatt på de (särskilt äldre) människor som anses bo i en alltför stor allmännyttig bostad. Har du ett "extra" sovrum över som du inte utnyttjar ska du minsann straffas för det är resonemanget i korthet. Riktigt sunt förnuft och, med tanke på ovanstående, helt rättvist enligt min uppfattning!!

Tittar vi bort från den rena bostadsmarknaden ser vi tecken på en internationell cirkus även betydligt närmare vår egen ytterdörr. Ett kinesiskt konsortium har nämligen ansökt om att få bygga en exakt kopia av The Crystal Palace. Diskussionerna har varit igång i ett år ungefär och projektet har fått stöd av ansvarig kommun, Bromley. Det nya Kristallpalatset ska enligt planerna bli en ny turistattraktion och kommer också att innehålla en shoppingarkad. Projektet är kontroversiellt och har stött på motstånd från bland annat de som vill bevara den aktuella platsen som ett grönområde. Jag brukar inte tycka likadant som miljöpartister med denna gång vill jag ändå ge stöd till den mp-politiker som uttalade sig i frågan. Hon menar att Crystal Palace Park idag är en värdefull grön oas i ett urbaniserat landskap som inte ska förstöras av nya byggprojekt. När det ursprungliga Crystal Palace flyttades till området från Hyde Park låg parken i utkanten av London, parken var i stort sett landet. Idag är det helt annorlunda förutsättningar. Hur det slutar får vi återkomma till. Vi vet dock två saker - projektet strider inte mot de riktlinjer som finns för området som i korta drag säger att exploatering i området ska vara i Sir Joseph Paxtons anda (Paxton var upphovsman till the Crystal Palace) och, några statliga bidrag blir det inte denna gång.

Medan det verkar vara enkelt att komma till London som rik så gör i alla fall kommunen Tower Hamlets sitt för att göra livet surt för vanliga verksamhetsutövare. Curryhusen längs berömda Brick Lane i östra London har nämligen blivit informerade om att de inte får ha öppen längre än 24:00 oavsett veckodag eller vad deras tillstånd faktiskt säger. Kommunen uppger att man vill komma till rätta med buslivet längs gatan. Följer man inte de nya reglerna väntar böter på upp mot 220 000 svenska kronor. Till saken hör två saker: Brick Lane har förändrats under de senaste åren - idag är den del av hipsterland där bland annat skandinaviska bistros börjar bli lika vanligt som "traditionella" curryställen - dessa bistros verkar inte vara utsatta för samma behandling och; största delen av curryställenas inkomster kommer från de besökare som kommer in efter den sena pubrundan. Intäkerna från lunchande gäster är, av naturliga skäl, mer blygsamma.

London förändras och inte gynnar det den lilla människan. Är du ett fan av det London som vi hittills har lärt känna det föreslår jag att du packar väskan redan idag. Om några år kanske du måste ha en viss inkomst för att ens få tillträde till staden.

Spökfasad 23/24

Då verkar det som om även alla svenska Londonresenärer kommer att få ta del av en "ny" sevärdhet som staden har att erbjuda. Programmet som avslöjar den sänds i Sverige på Lördag. Till alla svenskars förtjusning finns sevärdheten i svensk-hotell-paradiset Bayswater. Och ja, den finns på riktigt och har så gjort sedan 1800-talet.