Rymdfarkost synlig i Crystal Palace Park

Så har vi då fått lite ytterligare information om CPFC 2010’s planer för klubbens framtid. De ambitiösa planerna förmedlades vid en presskonferens under torsdagen. Presentationen innehöll bland annat bilder på den nya arenan, historik om klubben, uttalanden från berörda kommunalråd och en helt ny bekant – Ian Coppell.

Osäkerheten kring klubbens nuvarande hem, Selhurst Park, har varit ett hett ämne inom Palace-familjen under lång tid och det är föga förvånande att klubben nu söker samråd med berörda parter om en eventuell flytt norrut. Nu ska vi direkt säga att det inte handlar om en flytt norrut a la Wimbledon FC (MK Dons) utan om en flytt norrut på cirka 3 kilometer – till Crystal Palace Park. Som de flesta vet är detta område klubbens spirituella hem och platsen där Crystal Palace FC spelade sina hemmamatcher fram till första världskrigets utbrott. Planerna för klubben presenterades under namnet ”Eagles Fly Home” för att göra det tydligt för allmänheten att klubben ämnar flytta tillbaka till sina rötter. Innan vi går in på detaljerna kring arenan (som i och för sig kan sammanfattas i några väl utvalda ord) ska vi titta närmare på området som omsluter den nya (och eventuella) arenan och också hinna med att säga några vackra ord om vårt nuvarande hem.

Crystal Palace park är, för er som missat denna fantastiska plats, ett av södra Londons största grönområden. Parken ligger högt med vacker utsikt mot centrala London liksom öster- och söderut. Här möts kommunerna Bromley, Croydon, Lambeth, Lewisham och Southwark. För tydlighetens skull ska nämnas att parken och den eventuella arenan ligger inom The London Borough of Bromley’s kommungräns. Förutom kvarlevor från själva glashuset finns också inom parkområdet dinosaurier, idrottsanläggningar, dammar (sjöar för engelsmännen) och två TV-master, varav the Crystal Palace-transmitter är den mest ”kända” – synlig från stora delar av London, bland annat Primrose Hill. Parken har, genom åren, använts för bland annat friidrott, speedway, rally, filminspelningar och musikevenemang. Längs gatorna norr om parken breder sig suburban London ut sig, österut mår man gott medan ett hårdare stadslandskap återfinns söder därom. Stadsdelen Norwood och det område som idag går under namnet Crystal Palace återfinns till väster. Gränsen mot Millwall kryper nära inpå stugknuten, trots att Da Inna Ci’y känns långt, långt bort.

Att fotbollsklubben nu arbetar för en återkomst till SE20 gör att vi som vant oss vid Selhurst Park och South Norwood (och SE25) känner oss något splittrade. Ingen vän av The Palace kan egentligen hysa någon avsky mot en eventuell flytt – vi skulle ju om planerna blir verklighet komma hem – precis som klubbens ägare så riktigt poängterar. Vid en flytt hamnar arenan dessutom, till skillnad från idag, på krypavstånd från tågstationen och Palace blir åter en mer renodlad South Londonklubb. The Borough of Croydon slipper en gång för alla att bry sig om fotbollsklubben och kan istället smälla upp sin urban village eller eco-suburb eller vad det nu är man egentligen vill ha på Selhurst Parks gräsmatta. Jag kan ändå inte låta bli att så här, långt, långt i förväg, visa min uppskattning och bli sentimental över Selhurst och South Norwood. Dessa kära men slitna vänner representerar det som jag lärt mig älska i den engelska fotbollen – det är de som symboliserar det jag lite slarvigt kallar ’fotboll på riktigt’. Det är i South Norwood’s hopplöst otrendiga pubar, dess slitna radhus med tillhörande livsöden jag finner inspiration – det är till detta jag varannan lördag längtar – det är här jag känner att jag lever. Det kommer att ta lång tid innan en polerad, bekväm och massproducerad teatersalong utslängd i en park blir Palace för mig – oavsett om det var där och så det en gång började. Jag ska från och med idag se till att njuta av, istället för att dra mig för, att tömma blåsan på Selhurst Parks livsfarliga toaletter, och jag ska aldrig mer förbanna det krassa utbud av take-aways som vi Palace-fans får leva med på väg till arenan. För om några år sitter vi väl där på en picknick-filt och dricker te innan matchstart.

Jag hade haft enklare att acceptera konceptet rakt av om man lagt ner lite möda på att bygga det som kunde ha inneburit att Palace, vid en flytt, förblir den där charmiga ”lilla” klubben någonstans söder om floden som den idag är. En (mindre) arena som sticker ut och tydligare anspelar på klubbens ursprung och namn hade för mig känts mer rätt, mer Palace (om vi nu ska flytta hem så kan vi väl ändå försöka göra det på riktigt). Men nu är det ju så att jag tillhör en utdöende kategori människor och fotbollssupportrar som snart är ersatta av glassätande barnfamiljer och när så blir fallet även hos Palace så har man, i och med arenabygget, skapat förutsättningar för att attrahera storpublik. A stroll in the park, a cup of tea, ice cream and football – Welcome to Middle-class Paradise!