Tio dagar kvar

I och med att våra kära grannar från de tuffa kvarteren är tillbaka i The Championship är det åter dags att förbereda sig för en trevlig saft- och bullfest på Selhurst med omnejd. Eftersom det idag är exakt tio dagar kvar till årets första South London-derby, börjar vi nedräkningen här på OEF. Vi kommer naturligtvis att prata om rivaliteten klubbarna emellan; om varför vissa av oss tycker att detta är den stora matchen medan andra hellre sparar krutet till dess att kustklubben kommer på besök; vi tittar på skillnaderna mellan klubbarna och den sociala "strukturen" i deras respektive tillhåll. Vi kommer också att återge sådant som vi snappar upp i diskussionen på puben, på olika forum och i massmedia. Vi inleder nedräkningen med att uppmana alla er som vill se denna match på plats att utnyttja era kontakter för att försäkra er om en biljett till Selhurst. Läget ligger så här: Millwall har sålt slut på sin del av biljetterna. 4,500 vältaliga, trevliga om än lite försynta människor kommer alltså att packa ihop sig på AW; sjunga lite trevliga tyska schlagerklassiker och återigen visa hela södra London att man minsann har lärt sig de två första bokstäverna i klubbens namn och att man dessutom kan uttala dessa under en hel halvlek i tonart Dmajor. Biljetter till hemmaläktarna finns kvar men dock nu endast i begränsat antal. Biljetterna kan inhandlas av de som tidigare har köpt biljett till andra Palace-matcher - man måste alltså ha en "booking history" hos hemmaklubben.

Själv börjar jag bli barnsligt upphetsad inför denna match. Trots att jag tillbringat stor del av mitt vuxna liv i det som kallas gränslandet mellan Palace och Brighton är det matcherna mot Millwall som kittlar mig mest. Så här lite senare i livet är det särskilt skönt att kunna luta sig tillbaka med en kopp te i handen och konstatera att man är en bekväm, suburban Palace-supporter som nästan tycker lite synd om kusinerna från Da Inna' Ci'y. Nuförtiden hämtar ju inte Millwall alla sina fans från syltfabriken i stan - de finns ju utlokaliserade i hela södra London och omgivande pendlingsorter men om en dryg vecka står de enade under betongbarnsflaggan på samma sätt som vi samlar oss kring mottot "lagom är bäst". Medan Millwall står och släpper brakare, lyfter vi på ena stjärthalvan och avger en smygare. Millwall äter kebab med chillisås, vi kör McDonald's kycklingsallad. Millwall springer omkring med Stella på burk medan vi dricker Carlsberg på plastflaska. Palace mot Millwall är lokalderby men ändå på något vis match mellan två skilda världar. Glad All Over mot Let 'em come!