Uppsats från en Palace

South Norwood blir OEFs enda representant på plats i Millwall-derbyt på lördag. Vi skickade några frågor till honom och fick, som vanligt, en uppsats som svar.

South London-derby på Selhurst på lördag. Hur ser du på rivaliteten klubbarna emellan och hur står den sig i jämförelse med Palace's rivalitet med Brighton?

Kan inte annat än hålla med Richard Sadlier i hans inledande kommentar om problematiken i att som utlänning "adoptera" ett hat eller förakt mot en annan engelsk klubb. Efter flera år som granne och arbetskollega till både Brighton-fans och Millwall-anhängare har jag kanske ändå utvecklat något slags "personlig" upfattning och inställning till de båda lagen, deras supportrar och den "kultur" som omger klubbarna och omfamnas av respektive supportergrupper. Men min uppfattning är nog trots allt mer personlig och justerad att passa en svensk som har svårt att "låtsas" vara britt bara för att jag har en lång historia som svensk "engelsman".

Rent krasst borde det vara så att jag ser Brighton som den stora rivalen då jag är av den generationen Palace-fans som nästan uteslutande ser Brighton som fiende nummer ett; jag har vid fler tillfällen fått försvara mitt val av lag inför Brighton-supportrar än vad är fallet med Millwall, jag har spenderat den största delen av mitt vuxna liv i det som brukar kallas "gränslandet" mellan Palace och Brighton, jag tycker, rent generellt, betydligt mindre om Brightons supportrar än Millwalls, främst då det finns en självgodhet hos de förra som inte återfinns hos våra grannar uppe i South Bermondsey. Brighton hyser också ett betydligt större förakt till allting Croydon än vad Millwall gör. Ändå känner jag inte den där känslan inför en match mot Brighton som jag gör mot Millwall. Vet inte varför - men så är det.

Palace har väl alltid haft svårt att anpassa sig och "finna sin plats" här i världen varför jag inte blir förvånad när man hör om Palace-Brighton-rivaliteten. Jag var dock inte med när denna rivalitet växte fram så där finns säkert en anledning till varför jag inte kan relatera till mina bänkgrannars avsky mot sydkustklubben. Det var ju flera olika faktorer som gjorde att Palace och Brighton "blev" rivaler, det förhållandevis korta avståndet mellan de båda A23-klubbarna var ju bara en liten del i det stora sammanhanget.

Visst, de ingredienser som Sadlier beskriver nedan som avgörande för ett riktigt derby finns i större utsträckning vid mötena mot Brighton än mot Millwall, men som sagt, man måste ha upplevt rivaliteten "på plats" när den var som störst för att överhuvudtaget förstå den. Jag går helt enkelt på geografisk fakta och historik när det gäller rivalitet - och då hamnar - så här i "efterWimbledontid" Millwall närmast. Att slå Brighton är alltid kul, men samma känsla får jag när vi möter, och vinner mot, Reading. De är ett annat lag/stad som jag har väldigt svårt för men som ändå inte kvalificerar sig som rivaler enligt min uppfattning. Brighton och Reading har på något konstigt vis lyckats attrahera en speciell typ av mänskligheten som jag har väldigt svårt för, men när det kommer till fotbollsmatch och derbykänsla är det Millwall för mig.

För de som inte är så bekanta med södra London - vilket område skulle du rekommendera till dem?

När jag först kom till London hamnade jag i Kennington uppe i den norra delen av Lambeth. Jag trivdes väldigt bra där och besöker numera området så ofta jag kan på min lediga tid. Jag tycker området har en sån där skön avslappnad "lunk" som på något vis är karaktäristiskt för södra London, trots att man bara är ett par minuters bussfärd (ja - till och med på gångavstånd) från parlamentet och West End. Som den nörd jag trots allt är, ger Kennington också föda åt mitt intresse för arkitektur och städer i allmänhet. Här finns fantastiskt fina exempel på välbevarade"Victorian" och "Georgian townhouses".

Längs Kennington Road och Kennington Park Road och deras sidogator finns en hel del fantastiska pubar, alla inte vackra från utsidan. Med brasklappen "kan ha stängt under lågkonjunkturen" tycker jag man ska prova The Greyhound, The Roebuck, The Prince of Wales eller varför inte The Dog House. De två första är väl mer klassiska pubar, den tredje något "gay" medan den sista något "hippare" i ett annars klassiskt publand. Om man inte springer på någon politiker eller "halvkändis" i området kan man ju alltid trösta sig med att utbringa en skål åt Charlie Chaplins far som lär ha supit ihjäl sig på en pub någonstans i Kennington. Om man blir uttråkad kan man smidigt ta sig från Kennington till "ultracoola" Clapham eller över till Vauxhall som båda är områden som radar upp gastropubar och vanliga traditionella boozers.

I övrigt är jag särskilt förtjust i de områden som jag själv oftast åker igenom på väg mot centrala London. Esher, Cheam med flera. True suburban bliss! De har en härlig småstadskänsla men är ändå "lagom" nära London. Har alltid haft en förkärlek till de områden som ofta får etiketten "village feel" och vill man inte dra ut i ytterområdena finner man ungefär samma typ av område i Dulwich eller Blackheath.

Eftersom Herr Sadlier pratade sig varm om sitt Millwall-område (som jag förövrigt håller med om är väldigt trevligt - bar Peckham) måste jag väl slå ett slag för området Crystal Palace/Upper Norwood och dess mycket förbisedda parkområde. Att stå där palatset en gång stod känns mäktigt, vyn mot Croydon är imponerande och på Anerley Hill ligger "nya" The Grape and Grain som är väl värt ett besök.

Bästa derbyminnet för dig?

Jag har dålig erfarenhet av derbyna mot Millwall - väntar på att få bevittna första derbysegern mot dem på 2000-talet eftersom jag missade Selhurst-derbyt 02. Kanske bryts förbannelsen på lördag. Palace's sena kvittering i Selhurst-derbyt säsongen 2005/06 får väl representera det som kommer närmast en trevlig stund i ett Millwall-derby.

London Underground eller London Overground?

Jag håller mig till Tramlink. Nej, det är London Underground för mig. Jag kan åka tunnelbana bara på skoj ibland. Det är något med London Underground som gör mig otroligt barnslig. Blir ibland orolig för att jag har en "trainspotter-ådra" i mig.

Hur går det på lördag nu då?

Palace är "piskade" att vinna. Det har sett väldigt konstigt ut hittills i år - man vet inte alls var man har laget i år (i och för sig inget ovanligt för Palace) men en seger mot ett Millwall som inlett förhållandevis bra kan kanske inspirera laget till att ta sig upp ur bottenträsket.

Någon speciell uppfattning om den andra "storklubben" i södra London?

Jag tycker egentligen inget särskilt om Charlton men senare års händelser runt våra matcher mot dem har inte imponerat på mig. Det finns en yngre generation Palace och Charlton som vill skapa någon slags myt kring matcherna mellan klubbarna som jag inte alls förstår. Charlton är bara ett gäng gnälliga och bittra individer som efter att ha fått storhetsvansinne under några år numera ägnar mest energi åt att skylla all klubbens olycka på andra. Jag skrattade högt åt Simon Jordans uttalande i en intervju där han bland annat inte uteslöt en come back i fotbollen. När Charlton kom på tal sa han så här:

"The last club that I would buy or be involved with would be Charlton. The only reason I'd buy it is so I could close it down. I don't like the way their board operates. I don't like the way Richard Murray (Charlton chief) conducts himself, I don't like the way their fans conduct themselves in games and I don't like the way I was physically attacked when I went to Charlton and had to get a police escort. So it's not my favourite place and they are not my favourite fans or favourite club. They should be extrememly grateful Palace gave them a ground to play at 15 years ago."